RÖRDROM

Artfakta RÖRDROM

Utbredning och status. Rördrommen har en spridd förekomst i Europa och Nordafrika men är vanligare i östra Europa och vidare i ett stråk österut genom hela Asien. Utanför Ryssland finns goda populationer i Ukraina, Vitryssland, Polen och Rumänien. Arten minskar på många håll i västra, centrala och södra Europa men ökar för närvarande bl a i Danmark, Sverige och Finland.

Vid den senaste riksinventeringen i Sverige år 2000 uppgick antalet tutande hanar till omkring 650. Detta var mer än dubbelt så många som vid den föregående inventeringen 1979 och mer än tre gånger så många som vid den första inventeringen 1969.

Det ser alltså kring millenniumskiftet bra ut för denna art i Sverige som nu är vanligare i våra vassjöar än någon gång tidigare under de sista hundra åren.
Huvuddelen av rördrommarna återfanns, liksom under de tidigare två inventeringarna, i det mellansvenska slättsjöområdet kring Vänern, i Östergötland, Närke och Mälarlandskapen.

Sörmland blev det rördromtätaste landskapet med 149 rapporterade hanar i 56 sjöar/vattendrag, därnäst Uppland (87 hanar), Värmland (78), Östergötland (75) och Västergötland (64).
En förskjutning av utbredningen allt längre norrut tycks pågå, allt fler rördrommar påträffas nu i södra Dalarna och Gästrikland. Till och med uppe i Västerbotten (Älgträsket i Lövånger) och i Norrbotten (Persöfjärden på 65.47 N) kunde man år 2000 rapportera var sin tutande rördrom. Även i södra Sverige har rördrommen ökat påtagligt och är numera väl etablerad på många håll både i Skåne och Småland. En liten population finns sedan länge också på Gotland.

Bland de bästa rördromsjöarna år 2000 fanns sju sjöar med minst 10 tutande rördromhanar, dessa var Vänern (92 hanar), Mälaren (90), Tåkern (43), Hjälmaren (27), Långhalsen i Sörmland (17), Hornborgasjön (11) och Tämnaren i Uppland (10). Mälaren, som tidigare toppat listan, tycks ha blivit bristfälligt undersökt och hyste säkerligen över 100 hanar, kanske 120.

I Sörfjärden, där rördrommen varit årsviss och totalinventerad sedan 1945, har goda år hörts omkring 20 hanar under maj månad. Sedan länge är arten en karaktärsart för fjärden, som också är en av de bästa lokalerna för rördrom i Sverige. Ett extremt bra år var 1978 med 28 tutande. Under de första åren efter sekelskiftet fanns, enbart på denna mälarlokal, 18 hanar år 2000, 21 hanar 2001 och 20 hanar 2002.

Arten är gammal svensk häckfågel men var sällsynt eller saknades helt under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet. Började återinvandra till Sverige under 1920- och 1930-talen.
Årsviss sedan 1943 då den plötsligt uppträdde mera talrikt och på ett decennium återbesatte tidigare bebodda områden i södra och mellersta Sverige. Uppvisar kraftiga populationssvängningar då arten är känslig för isvintrar inom övervintringsområdet i Västeuropa (Danmark-Spanien). 30-50% av populationen kan slås ut under en enda svår vinter men återhämtning sker snabbt så snart mildvintrarna återkommer, vilket tyder på god reproduktion. Senaste svackan inträffade 1996 efter den långa och kalla vintern 1995/96.

 

Sida 1 Beskrivning
Sida 2 Utbredning och status
Sida 3 Ekologi
Sida 4 Hot
Sida 5 Åtgärder