RÖRDROM

Artfakta RÖRDROM

Hot. Naturliga fiender (duvhök, pilgrimsfalk, berguv, kråka, korp, räv, grävling, mård och mink) torde endast medföra marginella förluster. En varning dock för minken som är etablerad på de flesta rördromlokalerna och som kan angripa och döda rördromungar. Den bruna kärrhöken kan också visa intresse för små ungar på boet men avvisas normalt av rördromhonan, som i stället i kärrhökarna har tillgång till en skicklig kråkpolis.

Omfattande beståndsväxlingar kan även framledes förväntas genom väderleksbetingade variationer i vinterdödligheten. Det allvarligaste hotet på sikt är en minskning av bladvassarealerna. Torrläggning och uppodling har successivt förstört åtskilliga lämpliga rördromvassar både i Sverige och i övriga Europa.

Tidigare har rördrommen jagats i samband med flyttningen. Av de återfynd som under 1950-, 1960- och 1970-talet rapporterades av i Sverige ringmärkta rördrommar (de flesta ringmärkta i Sörfjärden !) utgjordes nästan hälften av fåglar skjutna på kontinenten. Sedan rördrommen fridlysts i många länder (i Frankrike sedan 1975) har dock inga svenska rördrommar under de sista 20 åren rapporterats som skjutna i Västeuropa. Förhoppningsvis är det verkligen så att färre fåglar nu blir skjutna men det finns säkerligen ett mörkertal. I Sverige är rördrommen fridlyst och tillhör kategorin "Statens vilt".

 

Sida 1 Beskrivning
Sida 2 Utbredning och status
Sida 3 Ekologi
Sida 4 Hot
Sida 5 Åtgärder